Den senaste veckan har bjudit på sol och varma havsbad. Det är inte helt utan vemod som sand mellan tårna nu har bytts ut mot hemmakontoret. Under ett av våra kvällsbad, när tystnaden och lugnet lagt sig som ett lock över den blanka vattenytan och båtarna ligger för hamn, fick jag syn på en liten rosaskimrande öronmanet på botten. Jag sa till min femåring att jag trodde den var död eftersom de enda rörelserna som den gjorde kom från vågornas stilla guppande.
Femåringen föreslog istället att den kanske sover.
Jag insåg att jag vet ju faktiskt ingenting om maneters vilofas eller sömn. Kanske har hon rätt och det är just så som de ligger när de sover på manetmanér? Även om jag i hemlighet tänkte att det troligaste scenariot fortfarande var att just den här maneten nu seglat vidare och lämnat jordelivet.
"Jag sa till min femåring att jag trodde den var död eftersom de enda rörelserna som den gjorde kom från vågornas stilla guppande."
Femåringen fortsatte:
Om man trampar på den när den sover så blir den till en brännmanet.
Vi kom fram till att det är säkert så som brännmaneter blir till. Någon har stört en ofarlig öronmanet mitt i dens underbara slummer, och den förut så fromma öronmaneten förvandlas till en ilsken brännmanet, redo att bränna alla som vågar sig nära.
En liten sidenote: Tyvärr gäller ovan teori inte bara öronmaneter. Även jag förvandlas till en brännmanet när jag blir väckt mitt i min slummer, jag morrar och fräser mot alla som vågar sig nära. Den mer sympatiska jag är som bortblåst. Inget jag är stolt över, men ack så svårt att kontrollera när katten ännu en gång petar på mig med tassen klockan 4 på morgonen och vill gå ut. Och jag BARA vill sova. Jag misstänker att många småbarnsföräldrar kan relatera.
Så till den stora frågan, hur sover då maneter? Och gör de det över huvudtaget?
Det visar sig att maneten med det vackra namnet Cassiopea faktiskt verkar ha en nattlig sömnliknande fas (du kan läsa mer om det här och här). Trots att maneter inte har någon hjärna, utan mer ett diffust nätverk av nervtrådar, så verkar det alltså som att även maneter kan sova. Även om vi ännu inte vet hur pass mycket som manetsömnens sammansättning liknar människosömn.
"Trots att maneter inte har någon hjärna, utan mer av ett diffust nätverk av nervtrådar, så verkar det alltså som att även maneter kan sova."
Det verkar också som att det jag trodde var ett välgrundat antagande om att maneten på botten var död, kan vara felaktigt. En studie med kubmaneter upptäckte att de hade en inaktiv period (som skulle kunna innehålla sömn) från eftermiddag till tidig morgon. Då låg de just orörliga på botten och guppade med vågorna. Nu är inte kubmaneter samma sak som öronmaneter. Kubmaneter har 24 ögon, kan döda en människa inom minuter och bor i Australien. Öronmaneter är gulliga och bor i Sverige. Men det lutar ändå åt 1-0 till femåringen.
Nu kanske du tänker att huruvida en så simpel organism som maneter sover eller inte är en obetydlig fråga som inte är värt att ens fundera över, än mindre lägga forskningspengar på. Maneter har ju inte ens någon hjärna. Men! Genom att studera olika arters sömn kan vi komma lite närmare att försöka förstå hur sömnen uppstod från början och har utvecklats i takt med olika arter. Kanske kan vi komma lite lite närmare den stora och nästan filosofiska frågan: varför sover vi?
Så till den uppenbara följdfrågan, vad utspelar sig egentligen i en manetdröm (om de nu drömmer)?
Men satsa inte dina livsbesparingar på att vetenskapen kommer kunna besvara just den frågan inom det kommande seklet. Eller millenniet. Tills dess vänder jag mig till personen med svar på alla frågor i världsalltet – femåringen. Jag är säker på att hon om någon har välutvecklade teorier om manetdrömmar.
(Tillägg: jag frågade henne vad hon tror maneter drömmer om. Svar: bajs)